länge sen nu... singel

singel...

vart ska man börja...?

den 5 februari flyttade jag ifrån den människan jag älskar mest av allt på denna jord.

robin

flyttade ifrån huset som jag ochhan hade gjort i ordning från grunden precis som vi ville ha det.

flyttade ifrån min älskade underbara fis.

kan fortfarande inte förstå att allt bara är borta...

allt som vi hade tilsammans...

allt är precis bortblåst...

som om det aldrig existerat.

som om vi aldrig existerat tillammans.

allt hopp, all kärlek, alla minnen, all hopp om en underbar framtid tillsammans är borta.

vi skulle göra så mycket tillsammans.

vi skulle bli gamla och sitta på en veranda i ett hus och bara se på stjärnorna.

vi skulle bilda en familj.

vi var på väg men det gick snett.

det krossade mig.

jag vart inte mig lik.

jag vart en dålig sambo, ett helvete som inte förtjänar kärlek.

klarade inte av mig själv.

vart svartsjuk på allt.

vart sur för inget.

menjag ville bara väl.

ville bara ha din uppmärksamhet.

din kärlek.

men nu är det för sent.

du har en ny tjej i ditt liv.

det sårar mig nå så fruktansvärt.

hade hopp för hos.

att vi skulle hitta tillbaka till varandra.

men nu vet jag att det inte är möjligt.

det kommer aldrig bli vi igen.

vi kommer aldrigmer kunna skratta ihop.

jag kommer aldrig mer få ha dig i mina armar.

kommer aldrig mer få träffa min älskade lilla fis,

kommer aldrig mer få ge dig en "efter" kyss.

kommer aldrig mer fåse dig.

alltär så tomt.

även fast jag har valpen.

såensamt.

känner ingen glädje.

ingen framtidstro.

ingen lycka.

mitt lliv har gått i spillror.

mitt liv har ingen mening längre.

har ingen att levaför förutom valpen.

jag är inte som förr.

jag är tom.

vill bara få hålla dig i mina armar igen och viska att jag älskar dig.

du har mitt hjärta i en ask.

jag kommer alltid vara din Lunne.

kommer alltid vara fisens nenny.

nu och för evigt!

/eran ensamma glömma